Bidrag #6
Jag såg Markus på Sigurdsgatan 25, i mars 2010.
Min hittills enda Krunegård-spelning.
Jag stog längst fram i mitten, inget kravallstaket.
Så nära att jag flera gånger tvingades ta ett steg bakåt för att inte få en gitarr i huvudet.
Jag fick höra alla mina favoritlåtar, och som avslutning; Jag är en vampyr.
På väg av scenen tar han i hand med några i publiken, mig bland annat;
den hysteriska fangirlen inom mig dog lite.
Mitt i natten går jag sedan hem, svettig och lycklig med en signerad affisch och en fin t-shirt.
Sara
Min hittills enda Krunegård-spelning.
Jag stog längst fram i mitten, inget kravallstaket.
Så nära att jag flera gånger tvingades ta ett steg bakåt för att inte få en gitarr i huvudet.
Jag fick höra alla mina favoritlåtar, och som avslutning; Jag är en vampyr.
På väg av scenen tar han i hand med några i publiken, mig bland annat;
den hysteriska fangirlen inom mig dog lite.
Mitt i natten går jag sedan hem, svettig och lycklig med en signerad affisch och en fin t-shirt.
Sara
Bidrag #5
Allt var färdigt. Vi var på väg till Emmaboda festivalen. Vi skulle vara däri två dagar, det skulle komma massa bra artister. Men artisten jag var ute efter var Markus. Han skulle spela andra dagen. Tiden gick fruktansvärt långsamt. Men äntligen var det dags! Jag stod längst fram i en timma och väntade. Efter ett tag var det inte bara jag som stod där och väntade. Det blev trångt och alla väntade på att han skulle dyka upp på scenen. Tillslut kom han. Han var lika snygg som vanligt och jag tog fram kameran. Han började såklart med "Jag är en vampyr".Musiken dånade härligt i kroppen. Han var full som vanligt, han sparkade bort mikrofonstället och kastade vatten på publiken. Han var gudomligt bra! Tårarna började rinna ner för mina kinder och jag sjöng med som jag aldrig gjort förr. Efter ett tag började han spela "Hela livet var ett disco" Men det visste jag inte då eftersom den inte hade kommit ut en. Han spelade massa låtar som jag aldrig hört förut. Men i slutet sjöng han stjärnfallet. Och sen gick han. Jag sprang till grinden bakom scenen i ett försök att få se han. Men det var hans basist som stod där med brutna revben. Vi lyckades övertala honom att gå till Markus och be han skriva två autografer till mej och min kompis. På den ena stod det "Förlåt" på och den andra "puss och kram". Den hänger nu på väggen i rummet som ett minne. Detta är min bästa upplevelse någonsin!
/ Sofia
/ Sofia
Bidrag #4
Min bästa Krunegårdspelning måste ju vara min enda. Hade väl hört ett par, tre låtar med honom innan - Jag är en vampyr, Hollywood Hills och nån mer.
Och sen... Arvikafestivalen i somras. Jag stod 10, 15 meter från kravallstaketet med mina polare, varav en redan frälst. Jag var väl inte direkt helsåld på de låtar jag hade hört MEN DEN SPELNINGEN. Så. Grymt. Bra. Musiken, texterna, draget, mellansnacket - och så var även jag frälst. "Har du ångest? Äh, skit i det, ta en bulle!" har blivit ett ordspråk bland vi som var i Arvika.
Och jag åkte hem, beställde hem skivorna det första jag gjorde och numera ropar även jag "KANSKE SEN!" när någon säger "Inte än."
Det var min bästa och enda och underbaraste Krunegårdspelning, men jag hoppas det blir många fler!
Kram Linn
Och sen... Arvikafestivalen i somras. Jag stod 10, 15 meter från kravallstaketet med mina polare, varav en redan frälst. Jag var väl inte direkt helsåld på de låtar jag hade hört MEN DEN SPELNINGEN. Så. Grymt. Bra. Musiken, texterna, draget, mellansnacket - och så var även jag frälst. "Har du ångest? Äh, skit i det, ta en bulle!" har blivit ett ordspråk bland vi som var i Arvika.
Och jag åkte hem, beställde hem skivorna det första jag gjorde och numera ropar även jag "KANSKE SEN!" när någon säger "Inte än."
Det var min bästa och enda och underbaraste Krunegårdspelning, men jag hoppas det blir många fler!
Kram Linn
Bidrag #3
När jag stod med min vän på en innergård i industrilandskapet i vår hemstad Norrköping och Markus sjöng sista gången för oss. Det var så mysigt och fint. Det var på augustifesten och han sjöng om den (Vi tog på bästa skjortan och gick ner på karneval, Fyrverkerier, gratis bio nere vid Palace, alla var där vid strömmen i drömmen). Det avslutades med stjärnfallet som vanligt och det var så himla fint. När konserten var slut var jag lycklig och gick i min stad, världens vackraste stad, Norrköping <3
Hanna
Hanna
Bidrag #2
Jag hade hört talas om honom. Hans skivomslag prydde väggarna i skivbutiken i stan och de nämdes att han skulle spela på kulturtivolit. Det var den 13:e Mars. Jag hade fått för mig att jag skulle dit. Någonstans ropade någon på mig. De för långa månaderna innan spelningen skulle ske gick jag och inväntde datumet. Tjatade frektvent på mina vänner om de kunde följa med. De vägrade. Konserten skulle börja klockan nio på lördagskvällen. Det var då jag insåg att det inte skulle bli någon konsert. Biljetten skulle säkert vara slut. Jag hade inte köpt någon, det var min första riktiga konsert och själv ville jag inte gå. Det var då min bror erbjöds pengar, hans avtal om att även vännen till honom skulle följa med om jag betalade halva biljetten kunde de motvilligt följa med. Det var bland de lyckligaste stunderna någonsin. Vi var bland de första i kön. Det var få folk. Vi klev in. Jag satte mig längst bak i soffan. Men med blicken högre en alla andra. Det var där jag fick se och höra en svettig Markus Krunegård med hes röst, fint mellansnack och för många ord uppträda för första gången. Det var då något hade förändrats. Min bror och hans vän klagande hade lett till att de hade gått hem. Jag hade varit ensam. Gått längst fram till scenen. Filmat med skakiga händer och vägrat gå ifrån konserten när den var slut. Det var också då jag hade drömt om att våra ögon hade mötts. Men det hade jag förstått att de inte hade. Markus blir ju nervös om han ser sin publik i ögonen, det var min panna han hade spanat på. Den klappar jag lite fint i detta nu. Lyssnar på Markus melodier och drömmer om en sommar i Markus Krunegård tecken.
Cecilia Gustafsson
Cecilia Gustafsson
Bidrag #1
Tävlingen, ja. Jag har inte glömt bort den, utan jag ska börja avsluta den nu. Jag har en favorit bland de som har mejlat in hittills, men jag tycker att det var så tråkigt att det var så få som faktiskt mejlade in någonting. Så: det finns fortfarande tid till att mejla in sitt bidrag till tävlingen! Mejla din bästa konsertupplevelse med Markus till [email protected]. Man kan mejla enda tills vinnaren utses. Och vinnaren får något som är gjort av Markus personligen, med autograf.
De som kommer att publiceras i ströinlägg fr.o.m. nu kommer inte i någon speciell ordning.
Min bästa Krunegåd-spelning var nog på Sigurdsgatan 25, i Västerås. En liten intim lokal, helt underbart.
Jag och min kusin stod precis vid scenen och fick deras spott på oss(haha). Förstå vilket läge vi hade! Markus körde
i stort settalla låtar jag älskar och avslutade spelningen med jag är en vampyr.
När Markus klev av scenen hoppade han ner vid mig och min kusin, tog oss båda i handen. Helt jävla underbart!
Inte nog med det så slutar det med att jag går hem med en setlist och en hel affisch med allas autografer.
Det är min bästa spelning med Markus Krunegård.
MVH
Camilla Andersson
camillalola.blogg.se
De som kommer att publiceras i ströinlägg fr.o.m. nu kommer inte i någon speciell ordning.
Min bästa Krunegåd-spelning var nog på Sigurdsgatan 25, i Västerås. En liten intim lokal, helt underbart.
Jag och min kusin stod precis vid scenen och fick deras spott på oss(haha). Förstå vilket läge vi hade! Markus körde
i stort settalla låtar jag älskar och avslutade spelningen med jag är en vampyr.
När Markus klev av scenen hoppade han ner vid mig och min kusin, tog oss båda i handen. Helt jävla underbart!
Inte nog med det så slutar det med att jag går hem med en setlist och en hel affisch med allas autografer.
Det är min bästa spelning med Markus Krunegård.
MVH
Camilla Andersson
camillalola.blogg.se
Tävling
Det var i slutet augusti 2009. Runt min handled hade jag ett gult festivalband som spelade roll (och några till som bara fyllde funktionen minnen). Någon gång runt kvart i ett satte jag mig utanför ingångarna och en halvtimme senare öppnade festivalområdet. Jag var först in och tillsammans med min kompis sprang vi så fort vi kunde över gräsmattan. Vi nådde kravallstaketet och valde den vänstra sidan. Victor före Kisa. Och där satt vi, med ryggarna mot det kalla kravallstaketet, timme efter timme. Ibland tvingades vi ställa oss upp om ett band skulle spela, men allra mest satt vi bara där. Vi lekte ordlekar, åt godisremmar och försökte få tiden att gå. Gjorde sådant man gör när man köar. Saker man egentligen inte minns, men som man kommer ihåg för att man gör det varenda gång. Solen gick ner och kvar var bara vi, mörker och rökmoln efter Florence Valentin. Nio timmar senare.
Se på mig nu vad tycker du?, Rocken spelar ingen roll längre, Hjälp, Ibland gör man rätt ibland gör man fel, Hollywood Hills, Samma nätter väntar alla, Isande diskant, Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp...
Mauro Scocco kommer in på scen.
... Sara, Hela livet var ett disco, Den som dör får se/Markus Kyrkogård, Jag är en vampyr.
De kliver av. Lämnar efter sig samma förbannade jävla rökmoln, längtan och hopp. Känslan av att vara tom och hel på samma gång. Någon slags sinnesförvirring.
Afrobeat.
Det var meningen att de skulle spela Stjärnfallet ut i Stockholmsnatten men staden klagade. Någonstans kändes det som om det inte spelade någon roll. För efteråt lämnades jag med tårar rinnandes för mina kinder, skrapsår på knäna och en setlist som luktade öl i mina händer. En skev form av bevis.
Det här är den bästa Krunegård-spelningen jag har varit med om. Den bästa av fjorton stycken. Nu är det er tur att berätta om er bästa Krunegård-spelning. Ni får berätta hur mycket eller lite ni vill. Alla berättelser kommer att publiceras i bloggen och den bästa kommer att belönas med ett pris hemskickat.
Ni kan antingen kommentera det här inlägget (glöm inte mailadress så vi kan få tag på dig om du vinner!) eller maila till [email protected].
Glöm inte att kolla på tv3 imorgon 20.00 förresten!
Se på mig nu vad tycker du?, Rocken spelar ingen roll längre, Hjälp, Ibland gör man rätt ibland gör man fel, Hollywood Hills, Samma nätter väntar alla, Isande diskant, Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp...
Mauro Scocco kommer in på scen.
... Sara, Hela livet var ett disco, Den som dör får se/Markus Kyrkogård, Jag är en vampyr.
De kliver av. Lämnar efter sig samma förbannade jävla rökmoln, längtan och hopp. Känslan av att vara tom och hel på samma gång. Någon slags sinnesförvirring.
Afrobeat.
Det var meningen att de skulle spela Stjärnfallet ut i Stockholmsnatten men staden klagade. Någonstans kändes det som om det inte spelade någon roll. För efteråt lämnades jag med tårar rinnandes för mina kinder, skrapsår på knäna och en setlist som luktade öl i mina händer. En skev form av bevis.
Det här är den bästa Krunegård-spelningen jag har varit med om. Den bästa av fjorton stycken. Nu är det er tur att berätta om er bästa Krunegård-spelning. Ni får berätta hur mycket eller lite ni vill. Alla berättelser kommer att publiceras i bloggen och den bästa kommer att belönas med ett pris hemskickat.
Ni kan antingen kommentera det här inlägget (glöm inte mailadress så vi kan få tag på dig om du vinner!) eller maila till [email protected].
Glöm inte att kolla på tv3 imorgon 20.00 förresten!
/Hanna