Jag såg Markus på Sigurdsgatan 25, i mars 2010.
Min hittills enda Krunegård-spelning.
Jag stog längst fram i mitten, inget kravallstaket.
Så nära att jag flera gånger tvingades ta ett steg bakåt för att inte få en gitarr i huvudet.
Jag fick höra alla mina favoritlåtar, och som avslutning; Jag är en vampyr.
På väg av scenen tar han i hand med några i publiken, mig bland annat;
den hysteriska fangirlen inom mig dog lite.
Mitt i natten går jag sedan hem, svettig och lycklig med en signerad affisch och en fin t-shirt.

Sara