Tävling
Det var i slutet augusti 2009. Runt min handled hade jag ett gult festivalband som spelade roll (och några till som bara fyllde funktionen minnen). Någon gång runt kvart i ett satte jag mig utanför ingångarna och en halvtimme senare öppnade festivalområdet. Jag var först in och tillsammans med min kompis sprang vi så fort vi kunde över gräsmattan. Vi nådde kravallstaketet och valde den vänstra sidan. Victor före Kisa. Och där satt vi, med ryggarna mot det kalla kravallstaketet, timme efter timme. Ibland tvingades vi ställa oss upp om ett band skulle spela, men allra mest satt vi bara där. Vi lekte ordlekar, åt godisremmar och försökte få tiden att gå. Gjorde sådant man gör när man köar. Saker man egentligen inte minns, men som man kommer ihåg för att man gör det varenda gång. Solen gick ner och kvar var bara vi, mörker och rökmoln efter Florence Valentin. Nio timmar senare.
Se på mig nu vad tycker du?, Rocken spelar ingen roll längre, Hjälp, Ibland gör man rätt ibland gör man fel, Hollywood Hills, Samma nätter väntar alla, Isande diskant, Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp...
Mauro Scocco kommer in på scen.
... Sara, Hela livet var ett disco, Den som dör får se/Markus Kyrkogård, Jag är en vampyr.
De kliver av. Lämnar efter sig samma förbannade jävla rökmoln, längtan och hopp. Känslan av att vara tom och hel på samma gång. Någon slags sinnesförvirring.
Afrobeat.
Det var meningen att de skulle spela Stjärnfallet ut i Stockholmsnatten men staden klagade. Någonstans kändes det som om det inte spelade någon roll. För efteråt lämnades jag med tårar rinnandes för mina kinder, skrapsår på knäna och en setlist som luktade öl i mina händer. En skev form av bevis.
Det här är den bästa Krunegård-spelningen jag har varit med om. Den bästa av fjorton stycken. Nu är det er tur att berätta om er bästa Krunegård-spelning. Ni får berätta hur mycket eller lite ni vill. Alla berättelser kommer att publiceras i bloggen och den bästa kommer att belönas med ett pris hemskickat.
Ni kan antingen kommentera det här inlägget (glöm inte mailadress så vi kan få tag på dig om du vinner!) eller maila till [email protected].
Glöm inte att kolla på tv3 imorgon 20.00 förresten!
Se på mig nu vad tycker du?, Rocken spelar ingen roll längre, Hjälp, Ibland gör man rätt ibland gör man fel, Hollywood Hills, Samma nätter väntar alla, Isande diskant, Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp...
Mauro Scocco kommer in på scen.
... Sara, Hela livet var ett disco, Den som dör får se/Markus Kyrkogård, Jag är en vampyr.
De kliver av. Lämnar efter sig samma förbannade jävla rökmoln, längtan och hopp. Känslan av att vara tom och hel på samma gång. Någon slags sinnesförvirring.
Afrobeat.
Det var meningen att de skulle spela Stjärnfallet ut i Stockholmsnatten men staden klagade. Någonstans kändes det som om det inte spelade någon roll. För efteråt lämnades jag med tårar rinnandes för mina kinder, skrapsår på knäna och en setlist som luktade öl i mina händer. En skev form av bevis.
Det här är den bästa Krunegård-spelningen jag har varit med om. Den bästa av fjorton stycken. Nu är det er tur att berätta om er bästa Krunegård-spelning. Ni får berätta hur mycket eller lite ni vill. Alla berättelser kommer att publiceras i bloggen och den bästa kommer att belönas med ett pris hemskickat.
Ni kan antingen kommentera det här inlägget (glöm inte mailadress så vi kan få tag på dig om du vinner!) eller maila till [email protected].
Glöm inte att kolla på tv3 imorgon 20.00 förresten!
/Hanna
