Innan jag visar bilder från Markus nästan nyss avslutade spelning på Storsjöyran ska jag ge er som känner er manade ett uppdrag. För kanske har ni märkt hur inaktiv min fina, fina bloggvän Moa är, och hur dålig fantasi jag har när det kommer till att komma på vad jag ska skriva om. Jag läste någonstans att en bra blogg borde uppdateras minst varannan dag. Helvete vad den här bloggen måste suga i sådana fall. Den här uppdateras just nu bara efter hans spelningar - som jag inte ens har varit på (tack rockfoto.nu). Därför tar jag nu ett beslut utan att prata med Moa innan: vi behöver en ny bloggvän!
Känner du dig manad? Maila till [email protected] och skriv kort om dig själv. Eller långt. Eller mittemellan. Längden spelar ingen roll egentligen. Skriv bara, skriv! Vi behöver dig, dina idéer och dina ord.
Nu: bilder.







Foto: Johanna Wallin, rockfoto.nu

Igår spelade Markus på Trästockfestivalen i Skellefteå. Moa var där, så det kan hända att hon skriver om det senare. Hon ringde mig i alla fall, och det var fint. Så här såg det ut:










Foto: Herman Dahlgren, rockfoto

/Hanna

Idag (eller igår blir det eftersom klockan är efter midnatt) spelade Markus i Mariehamn på Rockoff-festivalen. Såhär såg det ut:





Foto: Susanna Hagman, Ålandstidningen

Här är början av Markus spelning på Arvika. Lev som en gris, dö som en hund.

Bilder från hans för en halvtimme sedan avslutade spelning på Arvika.




Foto: David Scherman, rockfoto.nu

Från High Drama EP.

Foto: Astrid Björk

(i-landsproblem: vilken kategori passar bäst? Det här inlägget platsar ju både under "Bilder" och "Laakso". Hur gör jag?)

Det förflutna finns kvar för er som vill se tillbaka. Framtiden ligger framför oss som vill snubbla in i den och skrapa upp knäna på överraskningar och asfalten. Och det finns mycket annat kul att hitta bland länkarna till vänster. Våga utforska!

Ni kanske läste vårat avskedsinlägg i den förra bloggen. Eller avskedsinlägg? Bytesinlägg. Fast egentligen är det inga svenska ord, men ni förstår vad jag menar. Vi pratar ju samma språk, ni och jag. Enligt Sthlm City i september kallas det för Krunegårdska. I alla fall: vi börjar om, letar efter inspirationen vi tappat på vägen och tar nya (jävligt starka) tag. Det här kommer bli bra, jag känner det, jag känner det!

Kärlek.